”Här får jag var vanliga Frida”

Trots nästan 200 resdagar om året bär vägarna alltid hem till Norberg för Frida Hansdotter. Den lilla bruksorten betyder mycket för Sveriges bästa alpina damstjäna, så pass att hon alltid ser till att inte vara hemifrån mer än en månad i taget. Det är här hon laddar batterierna inför stundande OS.

Där på farstubron till legendariska Elsa Anderssons konditori i Norberg, står en sommarflicka. Solbränd med solblekt hår och klädd i fräsch marin look. Raka motsatsen till den alpina storstjärna vi är vana att se på tv. Då brukar endast ansiktet titta ut ur den stora hjälmen med lätt rödbitna kinder. Men leendet, de djupa smilgroparna och de oerhört blåa ögonen känns igen.

– Tävlingssäsongen slutade i april och efter det har jag hunnit med att ha lite semester, berättar Frida Hansdotter.

Under sommaren ligger skidorna på hyllan. Då hänger hon främst på gymmet för att bygga upp styrkan innan tävlingssäsongen drar igång igen i slutet av oktober.  Det är nu under sommaren som Frida kan vara hemma i Norberg som längst i sträck och bara njuta av vardagslivet utan att behöva packa resväskan.

– Mitt träningsupplägg under sommaren kan jag sköta här på hemmaplan. Det är mer flexibelt och jag kan sticka till gymmet när jag vill, berättar hon.

Norberg är en gammal bruksort i Bergslagen, som förra året blev utsedd till Sveriges främsta företagarkommun.  Här är Frida uppvuxen och det var här, i Klackbergsbacken, som skidintresset väcktes.

– Det är fortfarande min bästa backe, säger hon nostalgiskt. Jag har så mycket minnen av roliga stunder därifrån.

Förutom åren på skidgymnasiet i Malung har hon alltid bott i Norberg. Numera bor hon i ett radhus i centrum tillsammans med nyblivna sambon som lämnat Stockholm. Här finns familj och vänner. Allt som betyder något för Frida, vilket är den enda mentala strategi hon har.

– Jag har ingen mental coach, utan pratar med familj och vänner istället när saker känns jobbiga eller tuffa. Det är naturligt för mig, jag behöver inget annat, säger hon.

Vi sitter på Elsa Anderssons konditori och pratar. Här har Frida sin egen bakelse och hejar titt som tätt på de andra gästerna. Här känner alla varandra.

– Det tycker jag är bäst med Norberg. Det vore hemskt om det inte fanns en enda att hälsa på när jag går in på ICA för att handla, förklarar hon. Jag ser inget negativt med att alla känner alla.

Nog för att norbergsborna är stolta över sin Frida, men ingen tar någon större notis om att det är en av världens bästa kvinnliga stjärnor i slalom och storslalom som sitter där med en kopp kaffe framför sig på konditoriet.

– Jag är alltid mig själv, men här får jag verkligen vara vanliga Frida. Här handlar det inte så mycket om skidåkningen, förklarar hon.

Att Norberg betyder så mycket för Frida kan också ha att göra med att hon reser så mycket. Cirka 200 resdagar om året avverkar hon och resväskan ska ständigt packas om och packas upp. Men ett liv i resväska är inget som Frida vill pusta och spy galla över.

– Nej, inte egentligen. Jag får ju ägna mig åt mitt stora intresse på heltid, det betyder mer än baksidorna av att behöva leva i en resväska.

Hon ser till att aldrig vara borta längre än en månad från hemmet. Om det bara är så för några dagar så tar hon sig hem till Norberg.

– Det fungerar så bra med transporter härifrån. Antingen skjutsar min sambo eller pappa mig till stationen i Avesta och där tar jag bara tåget till Arlanda.

På tågresorna passar hon på att ägna sig åt att pyssla. Hon sträcker fram handleden och visar upp ett egentillverkat armband med flätad tenntråd och med en liten berlock vid spännet. Initialerna FH står graverade på den. Men någon smyckeserie a lá Pernilla Wiberg finns det inga planer på. Inte heller en flytt till Monaco, dit de flesta alpina stjärnor flyttar när det börjar gå riktigt bra. För Frida är Norberg  den trygghet hon behöver för att ladda inför stundande OS i ryska Krasnaja Poljana i februari 2014. För då kommer alla blickar vara riktade mot Frida när det är dags för hennes grenar, slalom och storslalom.

– Men jag känner ingen press, säger hon bestämt. Går det bara bra på träningen så behöver jag inte överprestera. Så var det inför tävlingarna i Schladming.

Det var där, på världsmästerskapen i Schladming i februari i år, som svenska folket fick upp ögonen för Frida Hansdotter på allvar.  Då hade Anja Pärsson gått i pension och de andra tjejerna i landslaget fick större medialt utrymme. Frida hamnade självklart i strålkastarljuset i och med att hon dessutom fick med sig två VM-medaljer hem. Ett brons i slalom och ett silver i lagtävlan.

– Hittills har jag varit den ständiga tvåan på världscuperna och folk har frågat hur det känns. Det gör mig lite irriterad för jag är faktiskt en nöjd tvåa. Men självklart är jag en vinnarskalle och vill mer. Nu är det OS som gäller, säger Frida Hansdotter.

Men först ska sommarens styrka byggas i gymmet i Norberg. Sen är det dags att äntra backarna när tävlingssäsongen drar igång igen. Först då kan vi här hemma få ett kvitto på hur det ser ut inför OS. Förhoppningsvis finns det i mars, när OS är över, en alldeles egen OS-bakelse i disken på Elsa Anderssons konditori.


FRIDA HANSDOTTER
Ålder: 28 år.
Bor: 
Radhus i centrala Norberg.
Familj: 
Sambo, pappa och syster.
Gör: 
Med i Sveriges alpina landslag och tävlar i slalom och storslalom.